Kemisk förnickling

Metoden ger extremt jämna skikt och ger ett gott slit- och korrosionsskydd. Processen leder också till ett gott skydd mot påverkan från flera ämnen, såsom kaustiksoda, mineralolja, lack och smält PVC. Kemikaliebeständigheten är god mot bland annat alkali och olika metallsalter såsom klorider. Kemisk förnickling erbjuds med tre olika fosforhalter som har betydelse för korrosionsskydd och hårdhet. Högre fosforhalt ger lägre hårdhet men bättre korrosionsskydd. Tack vare fosforinnehållet har kemnicklet goda friktionsegenskaper. Generellt är dock friktionen något högre för kemnickel än för hårdkromsskikt. Hårdheten hos ett kemnickelskikt beror på vilken sammansättning kemnickelbaden har, hur många metall omsättningar man har gjort, temperaturen vid värmebehandlingen samt tiden. Man kan således påverka processen för att uppnå det specifika resultat som man eftersöker. Exempelvis kan man öka hårdheten från 450-500 Vickers (45-50 Rockwell C) vid utfällning till 1000 Vickers (70 Rockwell C) genom värmebehandling till 400°C om detta sker inom 24 timmar efter ytbehandlingen. Hårdheten i kemförnicklade ytor kan påverkas negativt vid längre användning i temperaturer över 600 ˚C. Kemisk förnickling kan således vara ett gott alternativ till hårdkrom. Beläggningen har i normalfallet ca en tiondels procents töjningsförmåga. Vid uppvärmning till 400˚C avtar den mot noll. Elektriskt motstånd; Generellt ca 60 mikro ohm/cm som kan minskas genom värmebehandling till 600˚C. Magnetism; Magnetismen minskar med fosforinnehållet. Beläggning med mer än 8 % fosfor är omagnetisk. Smältpunkt Cirka 890 ˚C. Termisk utvidgningskoefficient Cirka 13×10-6 cm/cm ˚C. Densitet Specifik vikt 7,85 g/cm3, som ökar med minskad fosforhalt.